Så fångar Johan Thunberg naturens magiska ljus
Publicerad: 8/8, 2022
Johan Thunbergs naturmåleri lyser av naturens hemlighetsfulla sken. Han är uppvuxen i skogen och lever idag på sitt måleri. Med sina verk vill han mana till lugn och eftertanke.
Den starka kärleken till naturen avspeglas i Johan Thunbergs målningar. Sedan fyra års ålder har han tecknat och målat. Nyfikenheten väckte lusten att utforska nya fantasivärldar.
– Man hittar ett intresse som litet barn som man vill hålla på med länge och tycker om att vara i. Överallt under skoltiden har jag kladdat i historieböckerna, svenskböckerna och kartböckerna. Under lektionerna var jag i en annan värld som jag tyckte var mer intressant.
Johan växte upp i en skogsby på det lilla järnbruket Oslättfors, två mil norr om Gävle, där det närmaste arbetet var i skogen. Det var där han jobbade när han fick ett samtal från rektorn på konstskolan i Gävle som hade sett hans konst och tyckte att han skulle börja.
– Jag åkte till Gävle på en gång, sedan blev jag kvar. Efter tre år blev jag lärare själv och undervisade i måleri. Kommunikationen med
eleverna om konsten har varit väldigt intressant. Jag tycker om att måla och kladda
med barn, det har jag tyckt mycket om i livet.
Efter att ha jobbat som lärare i bild och konst i många år bestämde han sig för att ägna sig helhjärtat åt sitt eget måleri. Utställningarna sålde ofta slut och han förstod att det här var någonting som gick att satsa på.
– För mig är det bara måleri hela tiden. Öva, öva, öva och måla och rita hela dagen. Man får ingenting gratis. När jag inte har målat på två, tre dagar så känner jag mig ringrostig. Sedan flyter det på igen efter några timmar.
Johan Thunberg har studerat naturen hela livet och ofta fotar han för att minnas bilden.
– Jag har naturen gratis i mina ögon eftersom jag är född i skogen. Jag har vandrat mycket, med hundar, på jakt och fiske, och fått så många vackra bilder i mig. När vädret har tillåtit har jag målat akvareller ute. Nu finns ju digitalkameran som är fantastisk. När man framkallar en bild som jag gör, i storformat, är det precis som att sitta ute. Känslan försvinner ju, lukten, värmen, men bilden har jag framför mig. Det är ett fantastiskt hjälpmedel. Både Zorn och Carl Larsson använde sig av den tidens kameror som hjälpmedel så varför inte göra det idag?
Genom sina målningar vill han mana till eftertanke och väcka tanken om att vi ska vara rädda om naturen.
– Vi ska njuta av naturen, lära oss om den och ge oss tid att se det vackra och även det fula så att vi kan samtala om det vi ser. Jag märker det framför mina bilder, så många samtal jag har haft med människor både från Sverige och USA. I USA fick jag frågan om det verkligen ser ut såhär på riktigt, de tyckte att jag bodde i paradiset; tänk att folk inte tror att platserna finns. Vissa reagerar på att det idag är mycket färg i målningarna men det ser ju ut så där jag har varit. De har inte sett vad jag ser, en konstnärs ögon ser på ett helt annat sätt och jag försöker efterlikna hur det såg ut just den där stunden.
Vilka är dina förebilder?
– Zorn är nummer ett på listan. Jag har dammsugit hans bilder och studerat dem i jättemånga år. Det är väldigt imponerande. Men jag har min egen teknik. Jag lägger vit färg på en grund som är mörk. Över det lägger jag på en gul eller röd färg så lyser den mer, enkelt berättat.
På 70-talet lärde sig Thunberg att måla som Rembrandt. Han överförde det till akryl och ngenom att han gjorde det såg han naturen på ett helt annat sätt.
– Tänk dig att du sitter på en sten och så tittar du så långt in i skogen som möjligt. Jag börjar där, sedan målar jag närmare och närmare ända fram mot näsan.
Vad gör det med målningarna?
– Det ger ett annat ljus. Åskådarna märker att jag har utvecklat mitt måleri, det kommer djupare in i hjärtat på dem. De blir och tagna och vill gärna diskutera målningar, är det så vackert undrar de ibland? Det är det ju, det är bara det att när vi sätter oss på cykeln och ska handla har vi ett mål så då vi ser ingenting. När jag ska cykla till affären så cyklar jag sakta och ser vad som händer på vägen, kanske stannar till vid ett vattenhål eller en älv.
Under åren har det blivit många utställningar både i Sverige och utomlands, bland annat 20 stycken i USA där Johan Thunberg blev inbjuden till Svensk-amerikanska Institutet i Minneapolis.
– Jag hade med mig akvareller från Gävlekusten och trodde att det bara skulle bli en utställning. Men efter några dagar ringde telefonen och det var en man som sa att det inte kunde sluta där. Han hade kontakter överallt så
sedan har det blivit 20 utställningar till och han har blivit en mycket god vän i USA. Det brukar ta två till tre år att förbereda en utställning där, så det blir mycket jobb. Tre målningar sitter permanent på tre olika museer i USA. Thunberg har även målningar i rådhus, kulturhus, bibliotek och ambassader, samt i presidentens sammanträdesrum på Rock Island.
Vad är det som gör konst så viktigt i ditt liv?
– Det är mitt levebröd, mitt liv, mitt allt. Jag vill komma tillbaka till ateljén när jag åkt på kvällen. Det är en fantastisk plats, en kreativ plats, det är min värld. Precis som när man har blivit nykär och inte vet hur mycket man ska få vara med den där personen som man träffade, då vill man bara tillbaka. Jag vill måla och måla och måla för att det är så kul.
Text: Matilda Wirström
